Det som är så fint med Hanö är öns väldigt varierande natur. Du hittar klippor, öppna ängar, växter, fin skog och så en liten trevlig by. Och så finns det ca 200 dovhjortar på ön. Det finns även fågelkolonier med trutar längs med öns kanter. Näktergalarna sjöng vackert i träden och gäckade fotograferna men några lyckades fastna på minneskorten.
Ön är bilfri så man hörde inga ljud från trafik. Man hörde fåglarna, havets brus och såklart en massa tassande fotografer på okristliga tider på vandrarhemmet.
Ön är känd för den lilla strandsporren Bönsäcken som sträcker sig ut i havet på öns norra sida. Den består av en väldig massa vattenslipade stenar som ständigt rör sig och ändrar form.
Det finns en sägen om den som säger att en jättekvinna, som för länge sedan bodde på Hanö, tröttnade på ensamheten. För att komma iland skulle hon bygga en stenbro över sundet. Hon samlade massor av stenar i sitt stora förkläde. Dock snubblade hon och alla stenarna föll ur, de hamnade vid strandkanten och Bönsäcken bildades.
Gänget samlades och avnjöt några goda middagar tillsammans. Och så måste vi ju skryta lite med Karlos egenhändigt bakade sockerkakor med vilka han skämde bort oss med varje dag.
