Under vårt medlemsmöte 2 Mars var en programpunkt bildvisning med Sven Persson. Med rubriken Skånes landskap i förändring, vilket också är namnet på hans senaste bok. Sven uppmanar oss naturfotografer att inte glömma att dokumentera våra nutida landskap, eftersom de befinner sig i en ständig förändring. Ett underbart tidsdokument i bokform som verkligen rekommenderas!
Här kan du provläsa boken och se ett smakprov
httpv://www.youtube.com/watch?v=TWNsAGUkeQA&feature=youtu.be
Skånes landskap i förändring
Allt började i inledningen till 1950-talet. Sverige hade klarat sig genom andra världskriget bättre än flertalet övriga länder i Europa och den stora moderna omvandlingen av samhället tog sin början. En grupp natur- och landskapsvårdare såg den förändring som var på gång och ville få kunskap om de natur- och landskapsvärden som fanns i Skåne. Det blev lundaprofessorn Henning Weimarck som tillsammans med sonen Gunnar åkte runt i Skåne och dokumenterade landskapet och naturen tack vare en privat donation. Från 1952 till 1960 tog de över 4000 bilder i mellanformat med Hasselblads 1600F som senare byttes ut mot 1000F. Detta unika fotoarkiv från 1950-talet donerades till Naturskyddsföreningen i Skåne med kopior hos Länsstyrelsen och kommunerna. Under åren har arkivet fallit i glömska men åter uppmärksammats av fotografen Sven Persson och författaren Per Blomberg. De många landskapsbilderna är föredömligt beskrivna med datum och plats vilket gör det relativt enkelt att återbesöka fotoplatserna. Ett 100-tal platser har valts ut där Sven har fotograferat samma motiv som för 60 år sedan genom att koppla sin digitala Hasselbladskamera till datorn med de gamla inskannade bilderna för finjustering av bildutsnittet.
I arbetet med att återbesöka platserna som fotograferades på 1950-talet har det blivit uppenbart hur stora förändringar som landskapet genomgått. Många motiv är inte längre möjliga att återfotografera, främst på grund av igenväxning men i några fall även på grund av bebyggelse som helt förändrat orienteringsförmågan samt sten- och grusbrytning som tagit bort fotoplatserna. På fotografierna som återtagits är igenväxningen det mest slående. Även i naturreservat och andra skyddade miljöer är träd och buskar mycket talrikare och mer uppväxta. Generellt kan man se en polarisering, slättlandet i sydväst har blivit allt mer intensivt odlat med större och större fält medan skogslandskap i nordöst blir allt mer slutet då åkerar och hagmarker planteras med skog.
Det har också tillkommit många nya inslag i landskapet som högspänningsledningar, vindkraftverk, motorvägar, flygplatser, stora industriområden och hamnterminaler. Tätorterna har expanderat kraftigt och brett ut sig över tidigare åkermark, strandområden och utfyllnader i havet. Ett nytt landskap har också vuxit fram i olika upplevelsemiljöer som golfbanor, fritidsbåtshamnar, friluftsområden och naturreservat. Återfotograferingen och bokprojektet vill uppmärksamma de förändringar som skett och skapa debatt om de förändringar som sker idag. Landskapets estetiska värden får allt för lite uppmärksamhet i den fysiska planeringen.
Under 60 år har befolkningen i Skåne ökat med 50% samtidigt som de bosatta på landsbygden har minskat till hälften. Antalet sysselsatta i jordbruket är idag bara 13% av antalet på 1950-talet. Antalet personbilar har ökat 12 gånger och längden allmän väg har ökat 5 gånger. Skogsarealen har ökat med 20% och andelen granskog med hela en tredjedel. Främst har denna förändring skett i det småskaliga odlingslandskapet som blivit mer likformigt och storskaligt. Antalet naturreservat är idag 20 gånger fler och antalet golfbanor är 6 gånger fler. Naturreservaten omfattar dock bara 2% av landarealen och ligger som små öar i produktionslandskapet. De bromsar inte märkvart de stora landskapsförändringarna. Särskilt påtagligt är att närmare hälften av de fina utsiktsplatserna med storslagna landskapsvyer som Weimarcks har använt idag är helt igenväxta och inte ger några utblickar. När landskapet inte längre kan överblickas faller det lätt i glömska.
Weimarcks bilder håller hög kvalitet och är ett ovärderligt tidsdokument av det Skånska landskapet på 1950-talet. Motsvarande fotografiska dokumentation har inte utförts sedan dess och den återfotografering som nu skett utgör bara en bråkdel av hela arkivet. Trots att det tas fler landskapsbilder än någonsin är det frågan om de kan användas på samma sätt i framtiden som Weimarcks bilder. Få fotografer har idag dokumentära ambitioner och det hade varit önskvärt att få möjlighet att genomföra en större dokumentation de kommande åren för att kunna göra motsvarande återfotografering i framtiden. Vilka landskapsförändringar kommer vi att ha upplevt om 60 år?